Abbe

Ja de är mycket om honom dom senaste inläggen men de är så synd om honom. Vi åkte till veterinären förut, jag måste säga, dom har inte bråttom där, allt går i slowmotion där. Han fick 5 sprutor eller egentligen 6 för vätskeersättningen fick han påfyllning av.
Jag som är rädd för sprutor stod och höll in honom men kollade bort, när hon började sticka honom gick han närmre mig och sen ställde han sig på bakbenen och hade framtassarna på mig, sen när hon stack honom yttligare hoppade han upp i min famn och där blev han lugnare och kunde bli klar med alla sprutor.

Han är ju bara för söööt! Jag trodde inte kaniner kunde känna igen sina nära. Visst jag har ju märkt att Abbe vet vem jag är när jag pratar med honom och att han tyr sig mycket till mig men inte att han skulle göra så där hos vetrinären. :)

Min lilla plutt! :)

I väntan på vetrinären


Igår när han låg däckad i soffan, sötnosen!

milla.